30 juni 2015

Sista kvällen

I morgon lämnar vi ön! Eftersom Caj och Jonas åker ner och hämtar flyttlasset på onsdag tar vi bara med det som ryms i bilen och husvagnen i morgon -det känns mystiskt att åka härifrån och lämna sakerna efter sig. Nästan allt är packat nu, och allt är städat utom att nån måste dammsuga och svabba när huset är tömt.

Om vi är snabba i morgon hinner vi luncha med Aino och Matias och deras härliga barn. Och den sista middagen här på ön blev en riktig fest, vi har ätit oräkneliga middagar med familjen Erlandsson under året som gått, så att avsluta vår Ålandstid just på det sättet kändes helt rätt. Trerättersmiddag med tårta! Allt var så gott att vi fortfarande är mätta.

Och i som sig bör höll barnen (vi har sammanlagt fem) en teaterföreställning innan vi åkte hem (det gör de varje gång). Den här gången handlade pjäsen om en lögnaktig tjuv som blev tvungen att avslöja var hon gömt allt hon stulit, kocken och den fina damen lurade nämligen i henne en sats sanningskaka. Mycket bra. (Pjäsen innehöll också två andra karaktärer: en scoutspejare och Edda, som hälsade välkommen (oeii-komeeee) och pratade i telefon på scen.)

Dessutom fick vi en Ålandsflagga. Här under: Karin, Fredrik, Edda, tårtan och flaggan.

28 juni 2015

Mitt liv som invånare

Att packa ihop livet föder tankar på tidigare flyttar, andra tider och städer. Jag beslöt mig för att göra en lista. Den är överraskande lång, tycker jag. Jag presenterar: mitt liv som invånare!

4 år i Näsby, Houtskär
8 år på Seminariegatan i Nykarleby
5 år i Forsby, Nykarleby
1 år i Rimouski, Québec, Kanada
1 år i Forsby, Nykarleby
1 år i Paris, Frankrike
6 år i Åbo, på 5 olika adresser
1 år i Purmo
7 år i Jakobstad
1 år i Mariehamn

+ diverse utlandsvistelser som varat mellan 1 och 3 månader (Indien, Australien, Kanada och Karibien) men det är så korta tider att det inte räknas som boende riktigt.

Det blir spännande att se hur det fortsätter. Kommer jag bo i Jakobstad för evigt från och med nu? Och om svaret på den frågan är nej (vilket skulle förvåna mig mindre än motsatsen), vart bär det månne av?

Var har ni bott? Är ni nöjda med er nuvarande boningsort eller vill ni prova på andra?

25 juni 2015

Fina vänner och god mat

Fatta lyxen. Det är torsdag idag och vi har blivit bjudna på middag sammanlagt fyra dagar den här veckan. Fyra. Alla, alltså. Vi har nog fina vänner här på Åland, jag säger då det.

Och timingen är förstås alldeles perfekt. Om det är nån gång man njuter extramycket av att få gå hemifrån för att äta och se fungerande hushåll, så är det ju när man packar. Det här ska jag lägga bakom örat nästa gång nån i min närhet flyttar.

23 juni 2015

En aha-upplevelse

Under kvällen var jag på träff med ett par författarinnor jag känner och plötsligt stod det helt klart för mig vad det är som saknas i mitt författarliv.

I flera år nu har jag jobbat
1) hemma. I mitt arbetsrum. Vilket har inneburit ett hemskt kämpande för Caj eftersom han varit tvungen att hålla barnen borta därifrån när jag jobbar. Mindre lyckat för alla parter. Dessutom ska mitt arbetsrum förvandlas till ett barnrum. Funkar alltså inte längre.
2) på bibban. Jag älskar förvisso bibliotek, men de är så oberäkneliga! Ibland är det en massa ljud runtomkring mig, ibland har jag behov av att sitta och leta i böcker jag har hemma, eller sprida ut text på golvet, eller ringa samtal, eller äta lunch, eller printa ut tiotals sidor, och det lämpar sig dåligt på biblioteket. Så fast det ofta går bra att skriva på bibban är det inte längre det perfekta alternativet för mig.

Jag behöver ett arbetsrum. Så klart. Råkar nån i Jakobstadstrakten ha ett på lager? Det ska vara på gång- eller cykelavstånd från Staffansnäs (ca 2.5 km, max) och får inte vara jättedyrt. Det behöver inte vara stort, det räcker bra med att en stol och ett skrivbord ryms in. Det måste finnas ett fönster.

Dela gärna inlägget till höger och vänster, om ni ids, så kanske jag hittar något lämpligt, antingen i nåns gamla källare, i ett härligt författarkooperativ jag hittills aldrig hört talas om, i ett kontorskluster eller i toppen av en skyskrapa som snart kommer byggas. Ni bloggläsare brukar ju vara superba när det gäller att få hjälp med sånt här. Hoppas hoppas på napp!

22 juni 2015

Slitsamt att flytta

Ju mer intensivt vi packar, desto mer grälar vi med barnen, som helst vill spara varenda liten papperslapp och som inte vill packa ner nånting, samtidigt som de tycker det tar så länge, det här flyttandet. De skulle helst åka genast, nu när de har vant sig vid tanken. Men utan att städa själva. Helst vill de leka komplicerade lekar som kräver att vi rotar fram olika sorters papper, lim, lådor och annat åt dem. Tyvärr säger vi nej varje gång och de vänjer sig aldrig utan blir lika besvikna varje gång. Jag minns att jag en gång hörde att en nära anhörigs död, en skilsmässa och en flytt är de tre mest påfrestande sakerna i livet. Jag vet inte om det är sant, men nog är det ju slitsamt att flytta.

Caj och jag är dock fortfarande sams och det är bra. Det går framåt. I skrivande stund räknar jag till 67 färdigpackade lådor. Största delen av köksutrustningen är fortfarande i skåpen, men så där i övrigt har vi kommit långt, med tanke på att det är en hel vecka kvar tills vi åker. Långt inne göder jag en dröm om att vi ska hinna turista här på Åland ännu innan vi lämnar ön, men jag vågar inte hoppas alltför mycket. Så jag jobbar på och drömmer tyst.

21 juni 2015

toija atta eija toija unni atta assa

Edda började prata tidigt. Eller ja, hon kunde i alla fall säga hej när hon var bara fem månader gammal. Men sen hände inte så mycket ... förrän nån gång i början av det här året, när hon var ett och ett halvt. Plötsligt kunde hon säga nästan vad som helst. Och det är nog precis i det här skedet, när barnen sover hela nätterna och pratar hela dagarna, som jag brukar börja tycka att de är riktigt roliga.

Edda pratar och pratar. Det senaste är att hon har börjat fylla ut alla pauser mellan orden med att säga "ääm", så att hon helt säkert inte ska tappa munturen (det är ju lätt hänt när vi är fem som försöker prata samtidigt). "Kaija få ääm mök teije?" (kan jag få mjölk istället), till exempel.

I förrgår när Caj och jag låg och skrattade åt något (minns inte vad) på sängen kom hon genast springande från ett annat rum. "Oa dy skatta åt?" frågade hon. Det är nämligen en annan, alldeles bedårande sak: hon ersätter alla v:n med o:n. "Oa!?" kan hon säga när det händer något chockerande. Det är lika lustigt varje gång.

Hon älskar att sjunga och att lyssna på när vi sjunger för henne. Idag satt hon på sängen med en alfonsbok och sjöng påhittade sånger för sig själv. "Nej mamma ag itti komma ut, ag sunga nu." Senare hittade hon på en lång sång om alla i familjen (vi var söta, enligt sångtexten).

Hennes favoritlåt är "toija atta eija toija unni atta assa". Kan nån gissa vilken det är? (De som hört henne sjunga den på instagram får inte gissa!)

18 juni 2015

De fyra livsingredienserna

I måndags hade Caj sin sista arbetsdag. Efter det har tiden flödat fram i en konstig blandning av följande komponenter:

a) total förslappning och förtappelse, så där så att vi går i pyjamas till halv tolv och jag ligger på soffan i ett berg av täcken och kuddar och läser och ignorerar den totala rådd-misär huset för tillfället är offer för. Och när jag ligger där tänker jag ibland: jag kommer aldrig att orka stiga upp härifrån. Jag kommer stanna här, i högen av täcken och kuddar, och missa flyttdatumet helt och hållet.

b) frenetiskt packande. Vid en tidpunkt under kvällen packade vi alla (okej, inte Edda, hon lekte med duplo) var sin låda. Lådberget växer stadigt, men jag har fortfarande ingen aning om hur nära slutet vi är. De finns en minimal chans att vi nästan har packat färdigt. Det finns en ganska stor chans att vi har alldeles för mycket kvar.

c) ett ivrigt umgänge. Både tisdag, onsdag och torsdag har innehållit minst en supertrevlig måltid med någon av alla de vi har lärt känna här. Då klär vi på oss rena kläder och jag sminkar mig till och med, och vi är glada och har roligt och sen är vi ledsna när vi måste skiljas åt. Usch så jag kommer sakna alla fina människor, trots att jag vet att det finns jättefina människor också i Jakobstad. Jag vill ju vara med alla, samtidigt!

d) på nätterna sover vi (det kändes som om jag måste ha med den här sista punkten så att hela tillvaron är representerad, ursäkta om någon tyckte det var onödig info, det tyckte inte jag).