15 januari 2015

En liten snigelgosse

När jag var liten kallade min syster mig för Malim, en liten snigelgosse. Med åren har jag börjat göra skäl för mitt namn.

Förr var jag extremt snabb. Inte på att springa, direkt, men på att göra saker. Jag pratade snabbt (okej, just den grejen har kanske inte försvunnit än), jag fick mycket gjort på kort tid. I mitt huvud var jag alltid steget före. Jag hade en plan.

Ännu för några år sedan kunde jag veckohandla på en halvtimme utan att missa något. Jag kunde städa hela huset på en och en halv timme. Jag kunde ha tre, fyra saker inbokade på en dag och fortfarande hinna med allt det där vanliga. Fortfarande minns jag en dag då jag jobbade på vår tidning, jag gjorde sex intervjuer och skrev ut fyra av dem. Jag kände mig mycket nöjd och präktig efteråt.

Men något har hänt. Jag tror det är åldern. Bara en sån här sak: om Edda faller hinner jag tänka på en massa saker innan jag har hunnit ta mig fram till henne för att trösta henne. Jag tvivlar på att det beror på att jag har börjat tänka särdeles snabbt, nej, det är det att jag rör mig i snigeltakt fast jag försöker göra mitt bästa. Också annars om något som jag borde reagera snabbt på inträffar, så hinner jag så gott som alltid konstatera "oooj vad det tar länge för mig att rädda den här situationen, hjääälp" innan jag faktiskt har skridit till verket.

Idag har jag verkligen varit effektiv tycker jag, eftersom jag har lyckats städa hela övre våningen. Jag är mycket nöjd, på riktigt. Men jag kan tänka mig hur besviken jag hade varit över det resultatet för bara fem år sedan. Jag fick nästan en chock när en av mina kompisar förra året berättade att hon städade hela deras hus på trekvart (hejsan M, om du läser det här!). Hon har också tre barn, men är betydligt yngre än jag. Jag tror det är därför hon är så effektiv.

När jag blir gammal (alltså ännu äldre än nu) kommer jag säkert att tycka att en uppgift i månaden är lite i överkant. Kanske en i halvåret är idealet? Om man vill umgås med mig ca år 2050-60 har jag max tjugo träffar att erbjuda. Nån som vill boka in sig?

9 kommentarer:

  1. Jag! Du kan få vara min årsträff 2055 säger vi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Överenskommet! Vi kan bestämma exaktare tidpunkt senare, att svara på din kommentar så här snabbt som jag gjorde tärde nämligen på krafterna!

      Radera
  2. Haha! Jag kompar på allt. Det svåraste är att inte bedöma sina egna insatser enligt den gamla effektivitetsskalan utan att gilla läget att man klarade av att städa ett köksskåp istället för tio. Ojoj.. Jag vill hiskeligt gärna träffa dej igen så nu gäller det att jobba hårt på en träff! Går det att synka två gamla sniglar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå ABSOLUT ska vi synka oss på femtiotalet. Men jag hoppas ändå att vi ses innan 2050. Vi har ju en bok att göra riktigt snart, till exempel.

      Radera
  3. Du är så fantastisk! Hur lyckas du så ofta skriva om precis det jag tänkt på samma dag? Att jag är så långsam! Märkte du nu att jag var ute i sista stund och den sista som kommenterade ditt inlägg från igår? Så många gånger under dagen tänkte jag på det här. Alla andra var så snabba! Men ja, det kan mycket väl vara åldern, jag vet inte riktigt vad jag är och vad jag varit, och vi kan få fundera länge än, ifall att vi är långsamma!
    Det som jag tycker är fint är att du skänker mig och alldeles säkert många andra så mycket glädje!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är nog bara tur (eller så hjärn-stalkar jag dig, utan att varken du eller jag vet om det. Kanske det är DÄRFÖR jag är så trött hela tiden?) Vad bra om jag skänker dig glädje, det gör ju MIG glad.

      Radera
  4. Ja nå jag har ju bokat rum på kursgården så....
    P.s Jag städar ett rum per dag då när jag har städvecka.
    Det tycker jag att känns lämpligt. Ett rum...

    SvaraRadera
  5. Kan bara instämma i de långsammas kör. Tycker dessutom att min mörker-/skymningssyn har blivit sämre. Hej åldrandet!

    SvaraRadera
  6. Jag är inte långsam, men just det här med att bara kunna göra en sak: "ja, men på onsdag ska vi till banken, så om ni kommer på torsdag!" Det är så pensionär. Eller inte pensionär, för det är ju pigga 65-åringar, men 85+. Allt blir till så stor grej när man blir äldre, det tycker jag är sorgligt att tänka på.

    SvaraRadera